Den hårda vägen har vi lärt oss att styra långt bort ifrån meriterade trummisars soloalbum, och så mycket mer meriterad än Ralph Molina går det knappast att vara. I Crazy Horse har han manglat tillsammans med Neil Young under decennier, och och utöver trummande av oantastlig auktoritet har han också bidragit med både välavvägd stämsång och kraftfullt gormande när det passat sig.
När Crazy Horse spelat in utan Neil Young har det alltid varit softare, och när Ralph Molina nu solodebuterar, 76 år gammal, finns inte tillstymmelse till gormande, dissonans eller rundgång.
Istället är Love and Inspiration stillsam softrock rätt igenom, balanserad och välspelad med mjuka stråkar bakom krispiga akustiska gitarrer och klingande klassiska pianoinpass. Just när det inte kan bli så mycket mer tillrättalagt klingar en harpa till som för att göra musiken ännu mer lättflygande smeksam Ralph Molinas närmast viskande falsett är kanske inte alltid tekniskt perfekt, men den är så mild som balsam.
Don Henley är fortfarande genrens mästare bland sjungande trummisar, men här utmanas han på riktigt, och det är svårt att föreställa sig mer passande musik för något svalkande i skuggan på altanen en riktigt varm sommardag.
