I en dimmig och dunkel korridor, hasar sig Puma Blue långsamt och envist fram. I rummen han passerar börjar luften att vibrera. Och i väggarna borrar sig känslor som sorg, skam och förälskelse sig in likt granatsplitter. In Praise Of Shadows reflekterar kring fenomenet när en stapplar ut i ljuset, för att någon plötsligt kommit och lyft på täcket.
Puma Blue är en av Storbritanniens nya och mest kritikerrosade artister. Han har blivit känd för sina så kallade ‘voicemail-ballads’ som kännetecknas av gryniga lo-fi beats, känslosamma texter såväl som olika R&B, jazz och hip-hopinfluenser. Samma nedtonade sound och känsla av anspråkslöshet hittas hos välkända artister som Mac Miller och James Blake. Där samma typ av disiga och dova musiklandskap målas upp.
Puma Blues inre kaos är svårt att gå segrande ur. Spår som Opiate och Velvet Leaves skildrar just denna tortyrliknande kamp där demonerna får övertaget. Men In Praise Of Shadows osar också ny mognad, strimmor av hopp och insikter som istället blir till nya krafttag.
Albumet representerar dem två senaste åren. Kanske är det den nyfunna romansen eller den snabba framgången som "lyft på täcket" och tvingat artisten ut i det öppna. Oavsett går närheten till Puma Blue och hans allra råaste känslor inte att betvivla. Och förhoppningsvis kan In Praise Of Shadows skapa skarpare konturer i en annars oskarp miljö, trösta och ge andningspauser för dem som tvivlande yrar omkring i samma mörker.
