Plura

Okej, så här är det: Det är aldrig för sent att vika av från denbana man slagit in på. Det är aldrig för sent att göra något annat. Gamlahundar kan lära sig sitta. Allt det här blir jag övertygad om när jaglyssnar till Pluras första soloplatta, efter 20 år med Eldkvarn ochdessförinnan fem år med Piska mig hårt.Plura hade kunnat låta precis som Eldkvarns nästa platta. Och det hade isig inte varit något negativt, även om det förmodligen hade känts bådeförutsägbart och lite...trött, sådär. Nu är det något helt annat. Innaninspelningarna började satte Mauro Scocco, som är en av fyra producenterhär, en kasse med skivor i näven på Plura och bad honom lyssna och låta siginspireras. 90-tals-r'n'b som R. Kelly och TLC uppblandat med lite hiphopsnurrade hemma hos Plura ett tag och han sög sannerligen upp känslan ochsvänget i de plattorna genom porerna. Plura är genomsyrad av snyggsmetsoul, 70-talsdiskotrummor och något så ovanligt som vackra svengelskaordvändningar och låttitlar (Gå din väg från kärlek är egentligen omöjligmen ändå helt oemotståndlig. Bara Scocco själv hade kunnat göra det medlika stor självklarhet, i alla andras munnar hade det låtit konstlat).Helt plötsligt har Plura förflyttat sig mot artister som Mauro Scocco ochEric Gadd, och detta med så mycket värdighet att han inte på något sättvåldfört sig på sin egen musikaliska identitet. Textmässigt har han ocksålåtit sig inspireras av det amerikanska soulsättet att berätta historier,men även där känner gamla Plurafans igen sig. Ett ord som "djungel" kanfortfarande ha en framträdande plats. Och rösten! Den fullkomligasoulrösten! River och sliter i hjärtat ena stunden för att lena och lindranästa.Första singeln Sången jag sparade till dig är alldeles lysande. Enkärleksförklaring från en man som varit fångad i föreställlningar men nuvet precis vad allt handlar om. Ungefär så. Nämnda Gå din väg från kärlek,skriven tillsammans med Scocco, är den andra absoluta toppen - stentung ochfjäderlätt samtidigt, långsamt men stadigt lunkande. Men det känns inteviktigt att rabbla låttitlar här; Plura är en platta som inte bara är 1996- det är också ett glädjande exempel på hur en artist kan förnya sig utanatt tappa kontakten med sin bakgrund. Plura är en platta som gör mig lycklig.