Att lyssna på Otep är att slängas tillbaka till en tid då groove metal var på allas läppar och när rap till rytmiska riff kändes fräscht. Och ska man tro sångerskan Otep Shamaya, så var det också meningen att gå tillbaka till bandets rötter med detta album. I sitt försök att vara bred och blicka bakåt samsas låtarna mellan nära renodlad hiphop och modern metalcore. Det gör dock inte bandet något gott utan befäster dem än mer som irrelevanta. Nog för hennes texter och vokala driv känns genuint och fullständigt kokar av ilska, men hon lyckas inte formulera sin avsky mot Trump, rasism och sexism på ett slagfärdigt sätt utan framstår oftast bara lyriskt plump och melodiskt tråkig.
Skivbolag:
Artist:
