NERD

Det finns alltid någonting bättre. En mindre rockig version av den här skivans [I]Don't Worry About It[/I] (som läckte ut för ett par veckor sen), en DFA-remix av singelsläppet [I]She Wants to Move[/I], ett debutalbum som var lysande, men som sedan drogs in för att det skulle spelas in med riktiga gitarrer istället. NERD är inte kända för att ta helt klockrena beslut. De har sagt att det är mer ärligt att spela med analoga instrument, men vem bryr sig om det idag liksom? Således är [I]Fly or Die[/I] rockig på riktigt. En del Fender Rhodes gör den stundtals rätt njutbar, men låtmaterialet har långtifrån samma tyngd som gjorde [I]In Search of...[/I] till en så inspirerande skiva. Om producentduon Neptunes intåg på hiphopscenen var en chock så var NERD en ännu större uppenbarelse, ett rockigt funkband med alla rätt. När de sen ville bli ett funkigt rockband så förlät vi dem, för vi hade ändå ett exemplar av den digitala versionen. Här dröjer det till spår sju innan NERD gör något i klass med första skivans [I]Stay Together[/I] eller [I]Run to the Sun[/I]. Sju minuter långa [I]Wonderful Place[/I] är två låtar i en, efter halva tar den en paus och efter ett par sekunder börjar en ny låt. Den första har vissling, en röst som sjunger "not me man" två gånger och sofistikerat storbandsblås, den andra har bongos och helt übergrymma stråkar - båda är väldigt fina. Sedan fortsätter de med rocken. Sån där fläskig, med lager på lager av instrument, riff, skrik, synthtrudelutter, sjok av muskelmassa. Lenny Kravitz spelar gitarr och ?uestlove från The Roots spelar trummor på [I]Maybe[/I] men den briljerar framförallt med sitt softa Elton John-piano. Och trots att avslutande [I]Chariots of Fire[/I] går i [I]Provider[/I]-tempo, är jätteflummig och skön, så är [I]Fly or Die[/I] en besvikelse. Man gillar ju NERD som idé mer än kanske något annat band, men här har de blivit ett med rocken på ett ganska jobbigt sätt.