När Amalie Bruun sjunger sina förtrollande visor i Emanuel Vigelands mausoleum i Oslo, ackompanjerad av endast piano eller akustisk gitarr, tillsammans med den norska flickkören, är det svårt att inte bli berörd. När de mer extrema svartmetalliska ingredienserna som hennes skrik, distade gitarrer och aggressiva trummor är bortskurna återstår ödesdigra och dystra melodier. I en sådan musikaliskt naken situation får också miljön stort utrymme och salens kalla rumsljud är nästan en minst lika viktig del av denna konsertupptagning som själva musiken är. Därför rekommenderar jag dig att du lyssnar under så lika omständigheter som möjligt – det vill säga i en mörk och kall grotta.
Skivbolag:
Artist:
