“Mina fans har bett om ett livealbum länge” sa Miley Cyrus när hon annonserade sitt nya livealbum Attention. Jag tycker för det mesta om Cyrus musik hon gjort på senare dagar, men att gå och sukta efter ett livealbum oavsett artist är för mig obegripligt. Inte heller i detta fall är det värt mödan att lyssnas på.
Albumet innehåller 20 spår. Cyrus har låtit sina fans välja ut låtarna, både bland hennes eget material och kända hits av Blondie, Madonna och Dolly Parton. Utöver det innehåller albumet också två helt nya låtar, Attention och You, som tyvärr inte är något att bli exalterad över.
Skivan innehåller också tre spår av låtar som remixats, eller snarare forcerats, ihop. Det förstår jag tyvärr inte alls. Den energin hade kunnat läggas på att jobba fram mer distinkta liveversioner av hennes egna material.
Tanken är att albumet ska visa Cyrus genrebredd, men det tycker jag inte att det gör med de valda arrangemangen. Tyvärr är majoriteten av låtarna på albumet dragna från Cyrus Bangerz-era, alltså den där hon provade på (approprierade) att vara “hiphop”-artist. Det är ju rimligt att fansen är fästa vid dessa låtar eftersom det är Cyrus stora genomslag som artist, och låtarna kanske är bättre i ett faktiskt live-sammanhang, men på ett album håller det inte.
Låtarna känns än mer inaktuella och innehåller så mycket pålägg och gästartister som inte är med på plats att det känns krystat live. Jag hade gärna sett fler låtar från det senaste albumet Plastic Hearts, som verkligen visar upp Cyrus största styrka, hennes röst. Det hade känts som mer rimliga val för detta format.
I mellansnacket är det tydligt att samlingen är ett nostalgiskt kärleksbrev till hennes lojala fans, vilket är både fint och genuint. Men har du något intresse av Miley Cyrus är det bättre att bara se henne live.
