När den större delen av synthwave-scenen blickar bakåt mot 80-talsnostalgi, tar den spanska trion Maxthor ett steg mot ett moderniserat sound på Fiction. Låtskrivandet i sig bär dock, ytligt sett, en blick bakåt i tiden. Phil Collins-melodier kläs i Depeche Mode-skrud, fast i pastellnyanser. Men istället för att hänge sig åt peppiga retrosyntar, tar Maxthor ton i ett mörkare tonläge. Det instrumentella tillåts stort utrymme att berätta sammanhanget, men lyrikens tyngd får ett större ansvar än hos många genrekollegor.
Även om merparten av Maxthors berättelser utspelar sig i en elektronisk miljö, tillåts även gitarren utrymme, både som soloinstrument och ett rytmiskt verktyg. Tillsammans bygger detta ett snarare futuristiskt musikrum, än nostalgiskt, som imponerar stort.
