Det fanns antydningar till slickad välproducerad r’n’b redan på Max Jurys debut, men Des Moines-artistens fokus låg då - mycket framgångsrikt -i första hand på singer-songwriterhantverket. Jackson Browne och Randy Newman var de mest uppenbara referenspunkterna då, men nu är det Marvin Gaye och Raphael Saadiq för hela hela slanten. Eller förresten, sångmässigt lägger sig Max Jury ofta väääldigt nära Sade på Modern World - så nära att det är påfallande avsiktligt - och det gör han på ett faktiskt strålande sätt.
I elegant sofistikerade t’n’b-ballader som Gone och självklara hits som Quicksand kombinerar han soulgenrens tradition - inklusive skrapigt samplade stråkar - med modernitet och aktualitet, och producerade Robin Hannibal (Kendrick Lamar, Anderson .Paak) hanterar de elektroniska byggstenarna på ett sätt som ger dem organisk och rustik intimitet liknande den som Dante Kinnunens produktioner brukar uppnå.
Vare sig ditt fokus ligger på gediget låtskrivande eller elegant r’n’b-modernitet gör du klokt i att inte låta Max Jury fortsätta passera under radarn.
