Markus Hasselblom må vara ett okänt namn för den breda skaran, men i själva verket har göteborgaren spelat i en rad band i närmare två decennier. Den korta tiden som soloartist har väckt blygsam uppmärksamhet, vilket helt klart är synd.
På sitt andra album Oskön Stämning är musiken allt annat än oskön. Här finns elva låtar som är fyllda med en euforisk rytm. Det organiska albumet andas northern soul på svenska, men likaså finns det drag från indiepopen och rocken.
På vissa sätt påminner Markus Hasselblom om en souligare variant av Bo Kaspers Orkester. Bland annat tack vare den lågintensiva musiken, men även texterna som varierar mellan glädje och sorg. Alla delar av vardagen får plats på albumet. Det enda kravet är att det ska gunga.
Det är lätt att sväva bort i den värld som Markus Hasselblom målar upp. Den vassa rösten (med en trygg göteborgsdialekt) har en stark dragningskraft. Likaså gifter sig stämman och instrumenten väl.
Oskön Stämning är ett gediget konstverk, som i bästa fall kan konvertera fler indiepoppare till soulens färgsprakande värld. Det här är knappast sista gången vi hör från Markus Hasselblom.
