Förut förstod jag mig inte på hoppetossan Marit Bergman, men en kväll hörde jag henne sjunga duett med Anders Wendin. Tillsammans framförde de Justin Timberlakes [I]Cry Me A River[/I], den kramade om mig som en hungrig anakonda och släppte mig inte förrän jag helt färdig rasade ihop bara några centimeter från Marvin Gaye och Tammi Tarrells ovärderliga duetter. Jag som tidigare tvivlat på trasiga hjärtan, tomma ölburkar och att inte ha sovit sedan 1994.
Hennes andra skiva inleds med [I]Tomorrow Is Today[/I], stagnerande klaviatur, Marits sommarfläckade röst, de flinka, bombastiska trummorna och små mystiska ljud som kan vara allt från klockspel till spinett. Ja, ni förstår ju på en gång att det är som upplagt för att redan nu basunera ut Årets Svenska Ballad.
Men här finns ju också musik som gör en sommar. Koltrastar, powerpop, rockiga [I]Adios Amigos[/I] och skränigt tillgivna [I]I Will Always Be Your Soldier[/I].
Där gitarrerna makade sig fram på hennes första skiva [I]3:AM Serenades[/I] har nu blåset tagit över. [I]I Can I Keep Him[/I] är det dock långt bort från de där larviga euforiska, Dexys-ripofferna som smittat ner hela Sverige, utan det är ett sofistikerat blås som tillsammans med kören bildar fullblodsgospel, och det blir bara bättre. När hon skälvande av saknad sjunger att New York är så mycket kallare än hon trodde i [I]Miss You[/I] vill jag packa ner en varm filt i bagaget och för första gången åka till den där staden.
Det som är mest fascinerande med Marit Bergman är att hon lyckas vara charmig utan att hamna i det där puttifnuttiga Grynet-träsket där man bjuder varandra på Chupa Chups och kletar billigt läppstift på nyllet.
Och att hon vare sig om världen är rättvis eller ej, kommer att göra precis allt hon vill och lite till.
Skivbolag:
Artist:
