Vissa skivbolag har en skimrande hinna runt sin existens, är liksom lite finare och mer mytomspunna än andra och deras namn uttalas alltid med lätt vördnad bland popnördar. Som Heavenly. Fence. Sarah. När jag fram tills nu tänkt på Heavenly, tänkte jag alltid på St Etienne. De sitter liksom ihop i mitt huvud, precis som Moschino och fula människor går hand i hand. Den här våren kan förändra allt detta, så ropa att vargen kommer en sista gång och håll i hatten, här kommer Magic Numbers!
Jag brukar stoltsera lite med att jag inte är omöjlig. Jag vänder gärna andra kinden till och ger saker och ting ett andra försök. Och ett tredje. Ett fjärde. Förra året gav jag Magic Numbers kanske hundra, för det var väl själva fan om inte jag också skulle kunna höra det där fantastiska hos hippietjockisarna från London, som skapade masspsykos bland skivrecensenter och musiktyckare. Men icke. Jag gillade inte ep:n, den var som Schumachers Ferrari inför ett lopp, gasandes men stillastående. Live var de inte heller kul, de höll på i vad som kändes som evigheter och det var stört omöjligt att urskilja vare sig en refräng eller ett byte från en låt till en annan. Jag försökte verkligen, men kom på mej själv med att längta efter Hal och deras [I]Worry About The Wind [/I]istället.
Så döm om min förvåning då detta fyrverkeri bryter ut ur högtalarna en eftermiddag i maj. Lyckliga doadoakörer, powerpopbeats och smäktande refränger från himlen. Den spröda fiolen i [I]This Love [/I]vrider om mina organ och den bultande avslutningen av [I]Love Me Like You [/I]tror jag ger samma omedelbara kärleksrus som ecstacy. Det är som att vara fem år gammal och stå i en godisbutik. Man hinner inte fundera klart på om man vill ha mjuk och oändligt len nougat ([I]Love Is A Game [/I]som känns som när det regnar och det bara finns utebord kvar på favoritfiket och [I]exakt [/I]då bryter solen fram) eller en Gott & Blandat-påse ([I]Mornings Eleven [/I]som innehåller typ fem briljanta låtar i en), förrän man blir avbruten i sitt dividerande, av ett sjukligt sug efter sånt där tuggummi som är som små flarn och knastrar och fräser i munnen ([I]The Mule [/I]som gör en alldeles tossig med sitt fläskrocks-ending). Magic Numbers är lika fylld till brädden av godis som påskäggen man fick av farmor, bara minus de där äckliga geléäggen. [I]Släpps 15 juni[/I].Skivbolag:
Artist:
