Madi Banja börjar sitt debutalbum med att bemöta sin egen EP från 2015. Öppningsspåret Det var meningen ger Välsignelsen ett narrativ och öppnar dörren till en samling låtar som både har djup och finess. Madi Banja har tidigare fångat hela Sveriges uppmärksamhet utan att kompromissa med sina texter och det är i slutändan de som också gör Välsignelsen unik.
Oförutsägbarheten hos Madi Banja gynnar musiken. Han följer inga givna spår, varken grammatiska eller stilmässiga. Välsignelsen är en mjuk blandning av olika kulturella influenser. Albumets bästa låt Luftgitarr för tankarna till Cornelis Vreeswijk samtidigt som Arif, som gästar på låten, refererar till Ken Rings Stockholm City. När Primadonnas refräng pulserar står det klart att Madi Banja fortfarande kan slakta ett dansgolv. Samarbetet med Lorentz på Hennessy, Ljuset i tunneln och Hur många gånger är viktigt för skivans struktur. De båda kompletterar bevisligen varandra oerhört bra och tryggheten i deras gemensamma sound låter Madi Banja experimentera på andra låtar. Erik Lundin briljerar i Se på mig som också avslutar ett imponerande album.
Madi Banjas musik träffar en nerv hos oss som är födda 90-talet. Varje avvikande attribut är välkommet och genreöverskridande element belönas. Madi Banja experimenterar inte bara i sina texter, han får oss att dansa azonto och skrika i refrängerna. Allt i det 808-format vi är skolade i. Välsignelsen leker med hiphopformatet och väljer bort rhyme schemes och teknik till förmån för intuition, lekfullhet och känsla. Oavsett om det är pop, hiphop eller visa så har Madi Banja ingen motsvarighet, hans musik går inte att reproducera.
