Death Metal. Det skulle egentligen inte behövas sägas så mycket mer. När denna Stockholmska kvartett plockar upp sina sexsträngade vapen är det bäst att ta skydd. Det är sällan morbid våldsdyrkande musik gör sig så vacker i smutsigt distade gitarrer och snabba trummor, men på sin tredje fullängdare lyckas Lik ta sin svenskättade klassiska döds ännu längre.
Kärnan av det Stockholmska Dismember-sinnet, smyckat med Vomitory-mangel, må fortfarande vara intakt. Men detta är inte längre bara svensk retrosinnad HM-2:a-death metal, det ryms också en hel del melodiskt sinnade riff. Riff som du finner i den ursprungliga Göteborgsskolans Eucharist och At The Gates.
Kombinerat med en imponerande musikalitet, starkt groove och en psykopatiskt klar artikulation i Tomas Åkviks vrål, placerar sig detta gäng bland den absoluta toppen inom death metal.
