Lalehs kännetecknande röst har alltid varit nog för att binda ihop ett helt album, mer än så har aldrig riktigt behövts. Men den röda tråden lyser med sin frånvaro den här gången. Det beror varken på språk- eller genrebytet som genomsyrar Kristaller, det har hon ju bemästrat så många gånger förr. Det beror snarare på bristen på övertygelse. Som om mycket av materialet faktiskt inte var ämnat för Laleh själv.
Kristaller består av tio låtar totalt, fem stycken på svenska och fem på engelska. De första fem låtarna på svenska är en liten samling där Laleh träffar rätt gång på gång. Det är storslaget. Delvis med anledning av de mäktiga arrangemangen, men även för att Laleh rymmer en hel värld och livets samtliga frågor i sina texter. Och hon besvarar dem allihop. Det förlåter även skivans fem sista låtar som kanske hade gjort sig bättre i någon annans repertoar.
