För nästan tio år sedan berättade Kristian Anttila om sina depressioner och om elchocksbehandlingarna han fick för att bli bättre. Nu har han gjort ett album om rum 4 på avdelning 81, en psykiatrisk mottagning i Göteborg där han hamnar ibland. Det är en helt akustisk skiva, inga rockdrömmar finns kvar, det är bara berättelser. Detta är förmodligen det bästa Kristian Anttila har gjort.
Texterna är djupt svarta och bländande ljusa på samma gång, de rymmer en oändlig ensamhet och ett hopp om någonting annat och de är fulla av citat att spara på. Även melodierna är samtidigt lågmält melankoliska och luftigt sommarskira och precis lagom återhållsamma för att lämna plats för rösten och för orden. En skiva att lyssna på när man mår dåligt och när man mår bra, att känna igen sig i och vara tacksam över att inte känna igen sig i.
