Efter många om och men är Kleerups andra fullängdare härmed släppt. Musiken består av den retroinspirerade electropoppen som vi gjort oss familjära med och de flesta låtarna ackompanjeras av kvinnliga sångröster. På 2 finner vi bland andra Ana Diaz och Rebecca & Fiona som gästartister.
I symbios med synthslingor, discorytmer och referenser till pophistorien är det här en fin och genomarbetad skiva. Den innehåller inga storslagna hits som kommer ta över dansgolven i sommar, utan bistår oss med snälla och gungvänlia melodier. Emellanåt finner jag mitt fokus sväva ifrån Kleerup, och den stora variationen på musiken lämnar en något trasslig helhetsbild.
Dock så finns det ett otroligt guldkorn på 2. Skivans överlägset bästa spår är covern på Rupert Hines 40 år gamla I Hang On to My Vertigo, med Freddie Wadling på sång. Jag drabbades av overklighetskänslor när jag hörde den bortgångna musikerna spröda stämma sjunga om att han kommit fram till vägens slut. I juni är det fyra år sedan Wadling gick bort.
