I våras fick vi försmak på Klara Keller när hon gav ut sin debutsingel Hellre ingen alls än misslyckad. En vemodig poetisk dröm med ett bossigt trumsolo. Klara Keller lämnade oss i spekulationer och förväntan. Nu omfamnar hon oss med sin första EP Hjärtansfröjd och det hela känns bara väldigt rätt.
Med Hjärtansfröjd lyckas Klara Keller på ett okonstlat och självsäkert sätt ge oss en bit av henne. Är det de raspiga inslagen eller när hon drar ut på tonerna i en legato-dröm? Eller är det när hon låter rösten svaja till sådär? Oavsett så lyckas Keller genomgående förmedla en sårbarhet som är lätt att relatera till. Hjärtansfröjd är att infinna sig i och acceptera en tillvaro, som i sin tröstlöshet kan kännas ganska fin ändå.
Klara Keller är den första artisten som gett ut musik på Joakim Åhlunds relativt nystartade skivbolag Gibbons och i sin helhet hänger EP:n ihop på ett sätt som känns naturligt och proffsigt. Det bjuds på skickliga trumsolon men också en salig blandning av andra otippade instrument och finurliga inslag - vilket är kul att höra! Det märks att både Keller och Åhlund är musikaliska ut i fingertopparna.
Så trots att detta är Klara Kellers första EP-släpp upplevs hon redan som hemma. Avslutningsvis vill jag beskriva Hjärtansfröjd som en medvetet små-trasig harmoni av musikalitet, svårmod och frihet.
