För den som inte redan nosat reda på hans tre tidigare soloalbum kan kan City Music vara vägen till en relation som har goda utsikter att bli lång och djup. Kevin Morby har inte bara en hantverksskicklighet i sitt låtskrivande, som skickligt balanserar mellan pop, singer-songwriter och skramligare uttryck. Han är dessutom intensivt personlig och engagerande, och City Music är det mest kompletta album han åstadkommit hittills.
Albumtitelns stad är New York, och hela albumet är en oreserverad hyllning inte bara till stadens utpekade band som i 1234 ("Johnny, Joey, DeeDee, Tommy - they were all my friends, and they died"), områden eller upplevelser utan till den där speciella stämningen som staden har. Den där intima känslan på Lower East Side, mitt i det överväldigande stora, den där vänligheten och intellektualismen som man ibland möter förenat med cynism och aggressivitet hos en och samma person, den där vardagssmutsen i en kontext som nästan känns sakral. Allt det romantiserar han i sånger som lånar drag från Lou Reed (Pearly Gates) eller Will Oldham (Downtown Lights), och någon gång från Jonathan Richman och Neil Young. Men även med så lättigenkänneliga förebilder råder aldrig några tvivel om att Kevin Morby är en egen kraft, och en musiker att följa noggrant i framtiden.
