Jag blev glad när jag laddade ner mina första små Kalle J-mp3or i vintras, av den poppiga energin och de dumdristiga samplingarna i låtar som Vända allt (den som är Ratata) och Vart stack du? (den som är dissonant och grym). Glad av det obestridliga svänget som såg till att musiken hela tiden höll sig på rätt sida av buskisgränsen. Det finns inget värre än tokrolig svensk musik, och det hade varit väldigt enkelt att direkt avfärda Kalle J som ännu en intetsägande indieclown i 50 Hertz-skolan, om det inte vore för att det allt som oftast låg en basgång värdig Daft Punk och mullrade under allt flams. I de tidiga låtarna alltså. På sitt debutalbum har Kalle J bytt ut nämnda basgångar och Ratata-slingor mot det han i en intervju själv kallar för "riktiga låtar med sång och så". Kalle J kan absolut inte sjunga, men insisterar på att göra det i nio av tio låtar på den här skivan. Jag tror han försöker skråla till sig något slags Bad Cash Quartet-stämning i låtar som Akademisk och B.G.I.T - och han lyckas faktiskt med konststycket att sjunga snäppet falskare än Martin Elison, dock helt utan den intensitet och desperation som BCQ-sångaren besitter. Kalle J känner sig tydligen inte tillfreds med att bara vara den där knäppa samplingshuliganen från Västerås.
Om man lyssnar noga hör man att Kalle J förvisso har såväl vilja och melodisinne nog för att skriva de där "riktiga låtarna", men också att han mer än någonting annat är i behov av kronisk strupkatarr.Skivbolag:
Artist:
