Joseph Arthur beskriver sitt album med Lou Reed-covers som både sorgearbete och en hyllning. Den första funktionen riskerar att innebära att den andra blir för privat, alternativt alltför hövlig när man som Joseph Arthur faktiskt inte känt den man sörjer.
Men Joseph Arthur vill ge emfas åt Lou Reeds poetiska kvaliteter, och när han konsekvent väljer bort både elektricitet och slagverk blottlägger han på flera ställen tidigare dold skönhet i sångerna. Dessutom sjunger Joseph Arthur där Lou Reed själv halvtalade sin lyrik, och särskilt den vemodiga canceruppgörelsen Sword of Damocles och någon mer låt från Lou Reeds mindre uppmärksammade senare år mår utmärkt av den sortens varsamma handlag. Man önskar att han haft mod att välja bort någon Walk on the Wild Side eller Satellite of Love ytterligare till förmån för det mer sällan hörda. Men jag antar att man inte kan få allt.
