Folkrockartisten James Yorkston har tillsammans med svenska bandet The Second Hand Orchestra släppt albumet The Wide, Wide River. Det är ett släpp med fina texter och starka insatser från “orkestern” (de är inte särskilt många – men här ersätts kvantitet av kvalité). Mycket av de instrumentala delarna är baserat på improvisationer och det är det mest intressanta på skivan.
Musiken kan enklast beskrivas som mysig, och det är både skivans största förtjänst och fallgrop. Mysig musik är underhållande, visst, men också kvävande. Känslorna i musiken blir nämligen stympade av mysigheten (särskilt när vissa låtar är runt 7 minuter långa utan att ha några karaktärsskiften?!). Men det gör inte så mycket. Grundformeln är ju bra: om det funkar, funkar det
