Samlingsrecension med Ebba Grön: Boxen.
Det är inte bara musiken som gör att Ebba Grön-boxen är en nödvändig historielektion för den som vill veta något om svensk rockmusik. Eller svensk nutidshistoria. I häftet till boxen finns även en lista på alla spelningar som Ebba Grön gjorde - en lista som är en nyttig läxa för alla svenska rockband och svenska skivbolag som i dag klagar på att de inte lyckas nå ut med sin musik. För hur lyckades egentligen Ebba Grön bli Sveriges genom tiderna mest betydelsefulla rockband? Jo, genom att bokstavligen spela sig till den positionen. Genom att spela live år ut och år in. Genom att ändlöst turnera i stället för att sitta i Stockholm och vänta på att bli upptäckta. Genom att turnera på fritidsgårdar i landsortshålor i stället för att bara göra showcasespelningar för bortskämda mediamänniskor i Stockholm. Turnélistan i boxhäftet visar att Ebba Grön spelade i städer som Linköping, Örebro och Karlshamn minst en gång om året - ofta till och med två gånger om året. Numera klagar band och skivbolag på att bokningsbolagen inte fixar tillräckligt med spelningar, men Ebba Grön klagade inte utan fixade spelningar själva i stället. Om ett band som Ebba Grön - en organisatorisk katastrof - kunde fixa detta borde även dagens unga band kunna göra detsamma. Turnélistan i boxhäftet påminner också om hur mycket Ebba Grön spelat på fritidsgårdar och i olika samlingslokaler. Ställen utan spritförsäljning där även så kallat minderåriga kunde se dem. I dag spelar band nästan bara i lokaler med åldersgräns (20 år), men det är inte av den publiken, de redan blaserade, som man bygger upp en bas av trogna fans. Det är säkert ballare att bara spela på barer eller krogar i Stockholm, Göteborg och Malmö - att spela för polare och kritiker - men på det sättet når du aldrig ut till den publik som om några år kommer att bli de stora skivköparna.
Jag såg Ebba Grön sju-åtta gånger och även om minnet börjar bli grumligt minns jag hur ung publiken var. De flesta var mellan typ 14 och 18. Det enda svenska band som på senare år turnerat lika mycket som Ebba Grön är Bob hund. Mycket riktigt är Bob hund (kanske även Kent) också det enda nu existerande svenska band som har en skara trogna fans lika stark som vad Ebba Grön en gång hade. Mycket talar också för att Bob hund med sitt nya album Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! kommer att få sitt stora och breda genombrott. Det här är den mest tillgängliga skiva de gjort. Kanske även den bästa. För några år sedan, medan deras bandkollegor på Söder i Stockholm satt och fikade som mest på Hannas Deli, åkte Bob hund ut och spelade på gymnasieskolor i hela landet. De gjorde skitspelningar för skitpengar - ingen tidning brydde sig om att bevaka den turnén - men vad de gjorde var att faktiskt nå ut med sin musik. De talade om att de fanns. De skrek ut att de fanns.
Jag har skrivit så många gånger att Bob hund är mitt favoritband i Sverige att det känns futtigt att skriva det igen. Epitetet "Bäst i Sverige" börjar också kännas som en begränsning. För hur många utländska rockband finns det egentligen som just nu når upp till Bob hund? Jag kommer inte på något. Jag rear ut min själ! Allt skall bort!!! är den enda nyproducerade skiva - svensk som utländsk - som jag gett högsta betyg under 1998.
