Jack Harlow – That's What They All Say

Morgan Storesund Skarin 00:00 19 Dec 2020

Jack Harlow ger personlighetslös hiphop ett ansikte. Det är svårt att identifiera en egen vilja, en egen röst i rapparens musik. På sin debut följer han receptet för ett framgångsrikt rapalbum till punkt och pricka. Ett jazzigt sample, följt av ett tungt trap beat, följt av discopulserande RnB och så vidare. 

Med tanke på singeln What's Poppins framgångar på Spotify-listorna är det däremot överraskande hur lite gäster albumet har. Harlow får gräva i det understa lagret av rap-USAs utbud. Lågvattenmärken som Chris Brown och Big Sean kommer in och lägger intetsägande rader. 

Harlows hiphop påminner om J Cole eller Logic. Två rappare som gjort sig kända för att härma andra bättre artister. Men när de försöker vara Kendrick Lamar, försöker Harlow snarare gå i Drakes fotspår. Blandningen av rap, pop och RnB är ett sound Drake skapat och verkat efter sedan länge. Och Harlow är så himla sen på bollen.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.