J Mascis – Elastic Days

Patrik Forshage 00:00 8 Nov 2018

När J Mascis släppte Martin + Me för drygt 20 år sedan var det omtumlande. Den enda gitarrist som kunde matcha, överrösta och ibland överträffa Neil Youngs Crazy Horse-manglande gitarrsolon valde att frivilligt avstå sitt till synes vassaste vapen distad gitarr för att istället spela akustiskt. Och plötsligt stod det klart för var och en att J Mascis lika mycket var en poplåtskonstruktör av rang, stadigt grundad i brittisk gitarrindie från 1980-talet. Sedan dess har han varvat sina högljudda Dinosaur Jr-inspelningar (nu åter samlade på den fina retrospektiven Ear-Bleeding Country) med den här sortens mildare skivor, och tillsammans visar de upp en mångfacetterat och stor musikalitet som aldrig upphör att engagera. Zoë Randell återgäldar J Mascis anspråkslösa insats på Lulucs album tidigare i år, och uppmärksamma lyssnare dessutom kan identifiera självaste Mark Mulcahy som gäst på en skiva där annars J Mascis sköter det mesta på egen hand, och med den äran.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

HBJ - Fuck It

Trots att HBJs första singel Dreams gick under radarn för många har jag inte kunnat släppa honom. Presentationen hintade om att något stort var på väg att hända i Uppsala. I ljuset av debut-EPn Fuck It så undrar jag varför Sverige inte har upptäckt HBJ än.