På sitt självbetitlade debutalbum blandar Arizonatrion Injury Reserve tänkvärd och intelligent hiphop med sarkasm. De får mig att undra om det är så här ”conscious rap” låter 2019.
Stepa J. Groggs, Ritchie With a T och producenten Parker Corey följer verkligen inte några mallar när de gör musik. Jag kastas mellan att vara imponerad av hur de leker med hela hiphopformatet på Rap Song Tutorial och Jawbreaker till att störa mig på Jailbreak the Tesla som påminner lite om Ying Yang Twins Wait (The Whisper Song). När produktionerna inte är hårda och hetsiga levererar Stepa J. Groggs och Ritchie With a T fruktansvärt potenta texter helt friktionsfritt. Det blir som tydligast på Best Spot in the House där Ritchie With a T belyser sin egen dubbelmoral i att rappa om sin väns död och sedan missa begravningen. Parker Corey har också sina ljusa stunder som producent. Produktionen på New Hawaii får DRAM, som är en av gästerna på låten, att lysa.
Injury Reserves debutalbum är ärligt rakt igenom. Även om alla låtar inte håller samma höjd så tummar de inte på sin frispråkighet. Alla medlemmar har sina egna kvalitéer och när de emellanåt sammanfaller, bland annat på Three Man Weave, uppstår verkligen något speciellt. I en tid där hiphop till viss del handlar om hype och cosigns så anser jag att Injury Reserves medvetna musik är uppfriskande.
