Hen Ogledd - Mogic

Tina Rosenfink 00:00 19 Nov 2018

Jag har aldrig tagit en psykedelisk drog men om jag leker med tanken så är det Hen Ogledd skiva Mogic jag hör i bakgrunden under hallucinationerna. 

Det här är en plattan som utforskar det magiska (mogiska?), experimenterar med ljud och komponerar de märkligaste historierna i sina låttexter. Mina favoriter är Love Time Fee och Problem Child, dock så rekommenderar jag er att lyssna på First Date och Tiny Witch Hunter för att förstå vad jag menar med det psykedeliska, för det är fan inte lätt att beskriva. Det är som musik till ett barnprogram samtidigt som det är det läskigaste jag hört i mitt liv. Hur ett band kan vara så kreativt och knäppt samtidigt som de gör en rätt bra popskiva är utom min förståelse. Det här är ett band från en annan planet.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Chemtrails - Cuckoo Spit EP

När jag bodde i USA (japp, här kommer det igen..!) så hörde jag bandet Julia Brown (inte att förväxlas med artisten med samma namn) för första gången. Det var min soon to be-pojkvän som skickade låten Library till mig och jag tänkte: ingenting i världshistorien kommer någonsin slå det här. Det är svårt att förklara varför, och jag är ganska säker på att ca ingen annan känner så för dem.

Nord & Syd - 80%

För fem år sedan debuterade Nord & Syd med den kritikerrosade plattan Som en människa och nu är de äntligen tillbaka med nytt material. Om du undrar varför det dröjt så lång tid med att följa upp succén så beror det på följande: bandmedlemmarna har skaffat fem barn, haft två diskbråck, flyttat sex gånger, inlett nya relationer och bytt jobb ca tio gånger.

Jag blir utbränd av att läsa det.

Jonas Bergsten - Varm vidrig sommar

På sitt andra album fortsätter Jonas Bergsten sjunga välbalanserad och skevt fraserad vispop med privata livsiakttagelser och stadig lokalförankring i Umeå i såväl texter som Annika Norlin-duett. Deras Minnet kanske väljer bort det dåliga är ett av flera utmärkta spår, intill den spröda Säg nånting som gör att jag kan och den politiskt förtvivlade Fiender. Men hur sympatiskt och trevligt det än är blir det aldrig angeläget.