Håkan Hellström är äntligen tillbaka med nya poetiska försök. Poetiska försök är också titeln på hans elfte skiva. Senast Håkan släppte ett album var 2020 med Rampljus. Ett album som fick både ris och ros. Poetiska försök kommer förmodligen mest att bli rosat. Åtminstone av mig.
Göteborgaren ville inte att det nya albumet skulle bli för långt. Därför skalades de 18 låtar som framför allt han, Christoffer Berg och Björn Olsson hade snickrat på sedan början av pandemin ner till nio kärleksfulla poplåtar. Majoriteten av dessa har en hoppfull och optimistisk ton, vilket passar utmärkt nu inför varmare och ljusare tider.
Symfonivisa, Vem vill vara din vän när du tappat glansen och Fan ta dig är tre fina låtar. Den sistnämnda påminner lite om Valborg från 2013. Singeln Jag vill bara va med dig som släpptes förra året återfinns här i en ny version, utan Noonie Bao. Därav heter den HH vill bara va med dej.
Skivans tre bästa spår är Den här gången är det på riktigt, Jag är en wild story och Små bäckar, stora floder. Den förstnämnda handlar föga förvånande om kärlek, men till skillnad från många olyckliga kärlekslåtar så är den här mer glad och positiv. Den beskriver känslan av lycklig kärlek på ett fint och poetiskt sätt. ”För en gångs skull kan inget nå oss/För en gångs skull skiner solen på oss/Känns som vi snurrar i regnet i svartvitt/För den här gången är det på riktigt”. Jag är medveten om att de flesta Håkan-hatare nog inte håller med om detta, men jag tycker att låtens budskap känns ännu starkare i delarna där han medvetet sjunger ”falskt”. Det gör låten mer äkta än plastig.
Om jag ska vara lite negativ så är det främst två faktorer som gör att Poetiska försök inte riktigt når full pott. Den ena är min besvikelse över låten Du som släpptes tidigare i vår. Det är skivans enda låt som inte riktigt känns som Håkan. Istället låter den som en svensk variant av Robin Stjernbergs Mellolåt You. Och när banjon kommer in förs även tankarna till Smith & Thell. Outrot är dessutom ganska spårat på ett oväntat och tämligen märkligt sätt. Du har lite countryvibbar, men tyvärr inte på ett bra sätt.
Den andra faktorn är att vissa av de engelska fraserna Håkan slänger in lite här och var känns aningen töntiga. Exempelvis säger han lite sensuellt vid två tillfällen: ”What’s the word? Love! Yeah”. Håkan lyckas bra med många av sina poetiska försök, men inte just där.
Något som däremot är snyggt är att han har fått in meningen ”små bäckar är högljudda, stora floder flyter tysta” i Jag är en wild story, och att refrängen i nästnästa låt går just så.
Poetiska försök är ett starkt album som får fem av sex rosor.
