Föreställ dig en sommar, eller vi säger ett sommarlov, kanske specifikt det året när du gick från att vara ett barn till en tonåring. När du slutade cykla med hjälm, började intressera dig för andra lekar än de med plastgubbar och suget efter läsk byttes ut mot nyfikenheten på folköl. Men det är också en sommar av besvikna föräldrar, av fjällande hud på axlarna och alldeles för mycket bodyspray som endast framhäver lukten av svett och cigaretter.
Glass Animals skiva Dreamland handlar om nostalgi. Sångaren Dave Bayley har använt sig själv som inspiration/försöksobjekt och grävt djupt i sitt förflutna för att kunna dra fram de allra ängsligaste känslorna som bara existerar djupt inuti honom.
Och det känns som att han inte kunnat hejda sig, för Glass Animals är inte riktigt samma lättsamma och lekfulla band som en lyssnat på tidigare. Trots att jag har svårt för den elektroniska ljudbilden och drömska sången så finns det många gripande låtar, i synnerhet titelspåret. Glass Animals slänger av sig flytvästen och hoppar med huvudet före i en pool av melankolisk popmusik.
