Som återuppstånden låter Faith No More experimentlustan styra instinkterna. Som vanligt skyr de alla musikaliskt förväntade normer, singelsläppet av bisarrt ösiga Motherfucker är ett praktexempel. Detta användande av underlig dynamik handlar om stora kontraster i såväl Mike Pattons excentriska stämbandsvåld, som de punkiga gitarrerna eller Bordins dundrande pukkomp. Inte sällan kaosigt, men ofta muntert, och ganska fattigt på hits. Det är glädjande att kreativiteten spirar hos dessa legendarer, men jag kan inte låta bli att sakna det mer sansade bandet som lämnade oss på Album of the Year.
Skivbolag:
Artist:
