Ni vet hur glad jag blir när jag får modiga debuter i inkorgen. Klara Anderssons är just en sådan. Under namnet Fågelle släpper hon poetisk ljudkonst med arga syntar och opraktiska ljudnivå-skillnader som gör att man får höja och sänka om vart annat genom hela plattan.
En enorm närvaro i sången tvingar mig att lyssna noggrant på texterna. I bakgrunden hörs ”platser jag bott på, maskiner, fåglar, moskvas tunnelbana, sommarnätter utanför torp”.
Fågelles universum pendlar mellan Fever Ray-experimentellt, Säkert!-intimt och Veronica Maggio-vackert. En kort stund måste jag pausa lite, för att min katt dömer ut det som oljud.
Skivbolag:
Artist:
