Någonstans halvvägs genom det ödesmättade postpunkmullret i inledande Version öppnar någon i Chicagobandet FACS ett förråd i studion och hittar en rainstick, ett sånt där två meter långt trärör som låter som porlande vatten när man vänder det fram och tillbaka. ”Did you record that”, undrar en bandmedlem entusiastiskt när låten tystnar, och tyvärr får vi konstatera att det gjordes och att skivan därmed har en skönhetsfläck som är svår att slå förbise.
Det förtar allvarsgraden i en annars tät och välbalanserad metallisk postrock och postpunk. Men i längden vinner ändå FACS över lyssnaren med rytmer som är manglande och dronegitarrer som är nytänkande, och den som lyssnade på Public Image Ltds Metal Box, tidiga Killing Joke och allra mest MX-80 Sound precis när 70-talet övergick i 80-tal kommer ändå att hitta mycket att uppskatta hos FACS. Skulle sedan vattenporlandet blir för svåruthärdligt kan kan vi ju glädjas åt att ingen släpade in en didgeridoo i studion iallafall.
