Sedan Raider Klan försvann ur bilden har Denzel Currys solokarriär blomstrat. Hans förra album Ta13oo togs emot med öppna armar från både kritiker och fans. Currys råa och aggressiva sound är annorlunda. Han följer inte den mall som många andra kontemporära rappare gjort under 10-talet.
På Zuus titelspår representerar Denzel Curry Carol City med en kompakt refräng. Zuu är hans smeknamn för området i Miami Gardens som han kommer från. I stort så är hela albumet en hyllning till Miami, de märks både i ljudbilden och i texterna. Alla features har en koppling till staden och emellanåt ger Curry tillbakablickar från sin uppväxt. Ricky är en något egen hyllning till Currys familj, där minnen med hans storebror beskrivs fragmentariskt över ett hårt beat. Hans bror gick bort 2014 efter att ha blivit skjuten med en elpistol av polisen. Så det är enkelt att lista ut var Currys ilska, som hela tiden bryter igenom på albumet, kommer från. På Wish rappar Curry och Kiddo Marv över en sampling av B. B. & Q. Bands 80-talslåt Genie. Tay Keith gästar på Automatic och Rick Ross glänser på Birdz som förövrigt är en rörig låt.
Zuu är ett bra album även om låtar som P.a.t och Shake 88 stör upplevelsen. Personligen så anser jag att Denzel Curry gör sig bäst över molltunga produktioner. När han lyckas kanalisera sin frustration genom sina intensiva texter är han en oerhört underskattad artist. De märks på albumets bästa låt Speedboat.
