Den kanadensiske producenten tar av sig sin karaktäristiska musmask och bjuder upp till dans med vad han kallar för sitt första ordentliga album. Att Joel Zimmerman slutligen väljer att visa upp sig är ett tydligt tecken på förändring, och visst har det hänt saker i gigantens musik. Det bjuds fortfarande på rena partylåtar, men Zimmerman lyckas med sin ambition att visa bredd i sitt skapande. Låtarna svänger mellan electro, house, rock, akustiska gitarrer, ambient och progressiva danstoner, och trots att det är spretigt funkar det för det mesta. Men han blir allt för girig, och albumets största nackdel är dess längd. De 25 låtar är i slutändan inte tillräckligt spännande för att hålla intresset uppe i 2 timmar och 20 minuter. Less is more hade varit vinnande devis och Deadmau5 hade tjänat på att låta några av alla sina idéer vara kvar på hårdisken tills vidare.
