Darin har ända sedan starten av sin karriär varit hela Sveriges drömprins. En folklig idol vars diskografi både inrymmer arenavänliga bangers och finstämmiga popvisor på svenska. Lagom till att han nu beger sig ut på sin hittills största turné släpper han nya plattan, En annan jag, som garanterat lär få publiken på fötterna runt om i landet.
Albumet är enhetligt på svenska och allt material har han skrivit själv. Det är ett gäng upptempolåtar med starka 70-, 80- och 90-tals influenser. Darin bjuder på medryckande syntar och pulserande trummor, vilket är ett relativt nytt sound som han de senaste åren experimenterat med. Inte minst påminner albumets helhetskänsla om What’s the point som han gjorde succé med i Så mycket bättre i fjol.
Det är inget snack om att Darin är ett fullfjädrat proffs. Han sjunger som väntat otroligt bra på plattan. Låtarna återspeglar en livsresa han nyligen genomgått och i flera av dem tar han farväl till gammal kärlek. Trallvänlig allsångsdisko blandas med högkvalitetspop. Vanligtvis är jag ett stort fan av när melankoliska texter mixas med en dansant produktion. Dessvärre lämnas jag inte lika berörd som jag hade önskat av En annan jag. Det hela känns faktiskt lite för polerat vilket gör att man som lyssnare förlorar nerven i låtarna.
Öppningen Om du var min och (den allt för korta) albumsstängaren Krossar allt är båda två sensuella och euforiska klubblåtar som absolut är bland plattans bästa. För den som inte heller bara vill dansa finner vi fina avskedslåten Den sista sången, som känns som något av en blinkning till hans superhit En säng av rosor. Den kommer säkerligen gå varmt i stugorna i höst.
Några tårar på dansgolvet blir det inte den här gången, men Darin levererar återigen ett välproducerat album med En annan jag. Jag är nästan helt säker på att det lär lyfta ännu mer live tack vara Darins artisteri. Men nog saknar jag ändå det där djupet han ville uppnå med projektet efter första lyssningen.
