Likt en dopad kanadensisk sprinter förbereder sig Daniel Lanois i evigheter inför några sekunders explosiv insats. Efter debuten [I]Acadie[/I] 1989 har han släppt totalt tre studioskivor och en live, aldrig med mindre än fyra års mellanrum. Nu exploderar han plötsligt med tre skivor inom loppet av en månad, inräknat en återutgåva av debuten (läs mer om den i månadens retrokrönika).
Den instrumentala resa som Daniel Lanois påbörjade tillsammans med Brian Eno i början av 80-talet återupptar han med [I]Belladonna[/I]. Men det är inte ambient, utan en varm stuvning bestående av blues, folk, country, mariachi och gospel, där Daniel Lanois pedal steel utgör kärnan. Runt den dyker jazzpianisten Brad Mehldau upp på [I]Sketches[/I], Darryl Johnson lägger ordlösa falsettoner med sin röst och på [I]Frozen[/I] går det till och med att ana antydan till dub. Det är skickligt och vilsamt, men det är sällan engagerande.
Engagerande är däremot [I]Rockets[/I], där Daniel Lanois samlat överdubbade livespår och avslappnade hemmainspelningar för en lågbudgetutgåva i egen regi. Många av låtarna har vi hört i mer ambitiösa versioner tidigare, som [I]Devil's Bed[/I] och debutens [I]The Maker[/I], här i en Gram Parsons-version från repetitionerna inför senaste turnén. Även utan Aaron Nevilles änglastämma är den en av de vackraste gospels man kan föreställa sig.
Allra störst är dock en sparsamt instrumenterad [I]Stormy Sky[/I], nu helt på engelska och med Willie Nelsons och Emmylou Harris röster på The Band-vis sammanflätade med Daniel Lanois. Den kan vi njuta länge av, medan Daniel Lanois bidar sin tid under ytterligare något decennium.
Skivbolag:
Artist:
