Att lyssna på Chris Garneaus nya skiva The Kind är en sorglig och introvert aktivitet. Dels på grund av känslolägena som är deppiga, men samtidigt obegripliga. Det låter som Perfume Genius – men skillnaden är att Chris Garneau inte verkar ha något behov av att kommunicera med lyssnaren. Texterna är antingen obegripligt specifika "I heard you got sick in Honeycomb" (???) eller irriterande klyschiga “This is in black and white” (…snark...).
Detta är mitt största problem med albumet, för låtarna är faktiskt ganska fina, men ska man göra ett så här intimt album så måste man ju försöka kommunicera någonting. Inte bara sjunga sina dagboksanteckningar blandat med några intetsägande metaforer. På grund av detta misstänker jag att den enda som får njutning av detta album är Chris Garneau själv.
