Charlotte Gainsbourg ska ha sagt till sin producent att hon behövde någonstans att göra av all sorg hon hade inom sig. Resultatet är en skiva fylld till bredden av en cinematisk romantisk depression till tonerna av en skickligt avvägd kombination av retro och modernt. Hela plattan osar Frankrike, rödvin och känslor. Det magiska titelspåret är producerat av Daft Punk’s Guy-Manuel de Homem-Christo och där såväl som på resten av skivan växlar Charlotte Gainsbourg bekymmerslöst mellan franska och engelska på ett störigt coolt och nonchalant sätt. Hon har såklart ärvt en orimlig mängd je ne sais quoi av sina föräldrar - Jane Birkin och Serge Gainsbourg - men plattan är mindre färgad av dem än hennes tidigare varit.
Det är sorg till trots underbart stort, dramatiskt, innerligt och hoppfullt.
