Sist vi hörde en fullängdare från Carly Rae Jepsen var året 2015. Tadzjikistan höll parlamentsval, och matematikerna Nash och Nirenberg erhöll Nobelpriset för sitt arbete med partiella differentialekvationer, men det behöver jag väl inte påminna er om.
Carly Rae Jepsens platta gick hur förhållandevis obemärkt förbi. Snabbspola till 2019, och den kanadensiska ”Call me maybe”-sångerskan är tillbaka. Till utseendet en Tove Styrke-liknande uppenbarelse, studsig och skimrande, som precis som Tove kom trea i Idol en gång i tiden.
Hon har själv kallat musiken hon gör "songs to clean your house to" vilket känns som en ganska konstig konstnärlig ambition men stämmer bra in på den resulterande plattan. Som inspiration har hon citerat disco, ABBA, Bee Gees och Donna Summer, och hjälp har hon tagit av bland andra den svenska låtskrivarduon Julia Karlsson och Anton Rundberg samt popsnillet Jack Antonoff.
Plattan som helhet är en gemytlig sådan. Gullig, oprovocerande med ”älska dig själv”-budskap och pepp. Det doftar Bruno Mars och Taylor Swift, men det lyfter aldrig riktigt. Carly Rae Jepsen gör bra radiopop, men Carly Rae Jepsen gör inte jättespännande radiopop.
