Det är intressant att studera brittiska Bring Me The Horizons imponerande resa från att vara ett trendigt och tröttsamt metalcore-band till att landa i en pophybrid. På Amo låter gänget inga ramar diktera deras riktning, utan här blandas hej vilt små doser av elektroniskt, hiphop, rock och modern radiopop — allting nerkört i en mixer. Det är befriande och rymmer samma kreativa frihet som kan anas under 90-talets U2. Med det sagt är det svårt att landa på stadig mark när man kommer ner från en sådan kreativt spridd flygtripp. Här finns några av Bring Me The Horizons starkaste spår i karriären men också flera vilsna bitar utan riktning, men med lite hårdare tyglar kan de mycket väl bli en korsning av 30 Seconds To Mars och Linkin Park.
Skivbolag:
Artist:
