Blackstrap

Patrik Forshage 16:12 29 Sep 2003
Blackstrap kallar ödmjukt sin musik för pop. Men de menar inte raka hits med smittande refränger enligt grundreceptet, deras definition av pop rymmer många fler bottnar än så. Effektfullt arbetar dessa Stockholmsbaserade smålänningar med stämningsbyggande, som silat fram Soundtrack of Our Lives psykedeliska harmonier men sorterat bort storebrödernas raka 70-talsrock till förmån för både postrock, emo och klassisk progressiv rock på den mörkt malande singeln [I]In Colored Ways[/I], tuffare [I]Jointly and Separately[/I] och det vackra titelspåret. Blackstrap vågar vara pretentiösa, och laborerar med långsamma tunga melodier där de gärna byter takt, bygger crescendon och inte bangar för lätta flageoletter, balalajka- och stråkljud när sånt behövs. Jonatan Westh är driven och idérik som gitarrist och låtskrivare, men hans röst saknar den personlighet som krävs för att lyfta ett så här ambitiöst projekt till de högsta höjderna. Ändå är det bara vid några tillfällen som Blackstrap fastnar i planlöst malande, åtta år tillsammans har gett dem mognad och stabilitet som är ovanlig på debutskivor.
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Svart katt - Allt blir nog bra EP

Som en blandning av Masshysteri och Hästpojken, men också alldeles unikt. Svart katt är ett snabbt band som smiter ut i natten och får med sig alla ut på äventyr. Är det poppig punk eller punkig pop?