Black Honeys debutalbum klättrade snabbt på de brittiska topplistorna 2018, trots att de inte var signade hos någon major label. Nu är de aktuella med sitt andra album, Written and Directed. Skivan är fylld av poppig rock som stundtals tuffar till sig i ett punkigare, bitterljuvt sound a la Lana del Rey. Emellanåt tenderar musiken att dra mer åt sockrig och radiovänlig mainstream fylld av hookar.
Det är svårt att genrebestämma albumet då det finns stora variationer i känslouttrycken låtarna emellan. Låten Believer innehåller stora blås, pampiga körer och är väldigt medryckande. Disinfect är däremot betydligt hårdare och rockigare än övriga låtar, med en krypande bas, maffiga riffs och en härlig dynamik. Feta ljudbilder tycks vara en röd tråd genom albumet som inte är sparsmakat någonstans. Jag hoppas de fortsätter sin utveckling åt det kaxigare hållet framöver, det låter riktigt nice när de byter ut blåset och de mjuka melodierna till distade elgitarrer och distinkt bas.
Precis som titeln skvallrar om är skivan mer cinematisk än debutalbumet. För att prata filmtermer kan man säga att albumet känns som en blockbuster. Och ni vet hur det är med sånna. De är bra producerade, känns påkostade och är ofta underhållande - men det polerade gör att man sällan berörs på djupet.
Skivbolag:
Artist:
