Under Bardo Pons långa karriär har deras musik aldrig mynnat ut i ett förlösande tillstånd, utan den står ständigt i ett segt flytande format. De amerikanska veteranernas har på Volume 8 dock ändå producerat sitt mest rena sound hittills. Låtarna har en mjukare och klarare ton som rundat av den brötiga distens stickiga reverb. Det ryms även nyanser av körsång från Isobel Sollenberger, men det är ändå i så pass begränsad mängd att det är ljusår bort från att föra deras psykedeliska rock in i något lättlyssnat format. Det må vara paradoxalt, men det är just därför detta album heller aldrig fångar in mig. Kvintetten lockar på dig, men seglar bort precis när du börjar närma dig dem.
Skivbolag:
Artist:
