Arabella Latham föddes i Sydafrika men flyttade som 18-åring till London och började en musikkarriär under namnet Baby Queen. 2021 släppte hon sitt debutalbum The Yearbook som spelades friskt på bland annat P3 det året. Plattan innehöll många halvbra låtar, men Dover Beach är en av de få som verkligen blev en hit och håller måttet än idag. Baby Queen blev i augusti 26 år gammal och i samband med det släpper hon en förmodad kvartslivskris i form av en platta med samma namn, Quarter life crisis.
Plattan börjar med We can be anything som släpptes tidigare i somras och har redan hunnit bli en etablerad låt. Den finns med i både det senaste Fifa-spelet och i ungdomsserien Heartstopper på Netflix. Man kan säga att Baby Queens musik är ledmotivet till den serien, då flertalet av hennes låtar finns med på soundtracket i både säsong ett och två. Man kan även med säkerhet påstå att Baby Queens målgrupp går hand i hand med Heartstoppers. Det vill säga unga (mestadels tjejer) med ångest. I somras var jag på hennes spelning på Lollapalooza i Stockholm och hennes publik bestod till 99 procent av den målgruppen.
Med det sagt så skulle jag inte säga att det är negativt, snarare tvärtom. Artister med den inriktningen håller sig ofta ajour med samtiden för att kunna passa in med målgruppen — och det lyckas Baby Queen med. Albumet är fyllt med samtida referenser och har en tydlig röd tråd, vilket är att man får följa med in i en livskris. Bäst på plattan är titelspåret Quarter life crisis, Obvious och den tidigare nämnda We can be anything. De har alla unikt sound, stark text samt melodi.
Det finns dock saker med plattan som inte flyger för mig. Dels så har den för många spår och några av låtarna på deluxe-plattan kommer från den första skivan The Yearbook och de platsar inte riktigt med ljudet på denna skiva. På så vis blir det en konstig blandning. En annan sak som inte gör att plattan når högt betyg är att den inte hela tiden når fram. Vissa spår saknar bra tempo och andra har svag, nästintill cringe-aktig text. Det blir nästan för pubertalt på vissa av spåren. Detta gör att, trots några riktiga topplåtar, så får man ett medelmåttigt intryck av Baby Queens livskris-album.
