Avantgardet - Smile and Wave

Raffaella Lindström 00:00 12 Dec 2020

Inför sitt femte album har Nybrobandet Avantgardet slagit stort på trummorna. I pressutskicket meddelar sångaren Rasmus Arvidsson att Smile and Wave är den bredaste, mest tematiska och universella skivan han har skrivit. 

Redan i introt Testing lyckas bandet fånga lyssnaren. I drygt en minut svävar musiken mellan magiska trummor och gitarrer,. I ett försiktigt tempo får lyssnaren drömma sig bort.

Plötsligt ersätts tryggheten med ett snabbare och rockigare sound - och det  rivigare tempot genomsyrar mer eller mindre hela albumet. Det är svårt att inte gunga med i takten, bli nostalgisk och sakna sin hemstad. 

På det stora hela är både text och musik väldigt likt Avantgardets tidigare låtar. Det bjuds varken på ett nytt sound eller textrader som inte handlar om staden, kärleken eller parkbänken. 

Dock ska det tilläggas att glöden finns där. Rasmus Arvidsson känns både argare och hoppfullare än tidigare. Enligt frontfiguren själv ska texterna spegla det snart gångna coronaåret. Om vi sätter Smile and Wave i ett covidperspektiv känns albumet plötsligt behövligt och lätt att älska. Vem bryr sig om det påminner om de tidigare släppen då?

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.