Det är pinsamt att toppa av en vällagad köttfärssås med ketchup eller att måla om ett fint gammalt teakbord i pastellfärg… Men framförallt är det pinsamt att ta en skrovlig röst med både känsla, karaktär och själ för att sedan bädda in den i rosa bubbelplast, studsiga beats och överarbetad radiopop. Det är en kulle jag är beredd att dö på.
I samband med Idol-vinsten 2011 släppte Amanda Fondell sitt första album. Sedan dess har hon hållt igång, med både singelsläpp och EP:s. Förra året släppte hon bland annat sin EP Pt.1 Let Me Introduce You To My Thoughts, föregångaren till denna fredagens uppföljare Pt.2 Let Me Introduce You To My Thoughts. Båda är snarlika varandra med dansant stämning, glassig pop och kaxigt framförda låttexter. En stämning som till min besvikelse känns än mer opersonlig denna gång.
De ljusa Astrid S-tonerna gör inte Amandas karakteristiska röst till rätta. Fondell besitter soul och djup som tyvärr inte kommer fram
