Alone

När den svartvita, hyperpretentiösa videon till Tears Never Drytonade fram i rutan för första gången blev man onekligen lite skraj. Så här skulle ju Sveriges svar på D'Angelo, den soulsångare vi väntat på i ett ochett halvt år, alls inte presenteras. Med fullängdaren i stereon kändes detfortfarande lite osäkert. Tills någon gång efter den tiondegenomlyssningen, det vill säga, när jag insåg att den här skivan faktiskttangerar klassikervarning. Simmonds sjunger i ett lägre register än väntat,använder fler melankoliska, lite sorgset betraktande och trevande grepp,men slutresultatet är en odödlig debut från en av de absolut bästa sångarnavår lilla köldslagna punkt på världskartan någonsin avlat fram. Soul förregniga vårdagar och soliga sommarmorgnar. Soul för festen, förefterfesten, att somna till, att vakna till. Vem ringer Robyns skivbolag omden där duetten?