För att befinna sig inom klubbmusikskrået, har Actress valt en relativt oklubbig approach till sin genre. Brittiske Darren J Cunningham jobbar snarare med ljud, än med dansanta låtar, mer med experimentella hopkok än med långa, stabila technoslingor. Har man tur, finns det ett taktfast beat någonstans i botten, men för det mesta består hans musik av diverse mer eller mindre behagliga electrokollage. Ibland får han hybris/feeling och skruvar upp knastret eller gnisslet oangenämt högt (Faure in Chrome), ibland tuffar melodin bokstavligen på som ett gammalt ånglok (Fantasynth). X22RME börjar överraskande housigt, men övergår såklart i något som låter som när man försöker spela upp MySpace-låtar utan stabil internetuppkoppling, medan andra spår lånar från dupstep, konstmusik och till och med rock. Hantverket är utan tvekan skickligt, men för att helt omfamna soundet, måste man vara ganska hårt nere i noiseträsket.
Fler musikrecensioner
Diza Guava – Autokritik
"Guavas uttryck är sensuellt och lekfullt men det har ett tydligt allvar till sig."
Serpentwithfeet – Grip
"Det är en fin linje mellan sexig och hissmusik."
Idles – Tangk
"Bristol-gruppen lämnar politisk ilska, tonar ner på personliga trauman och släpper fram kärlek."
Mother Mother – Grief chapter
Efter Tiktok-viralitet släpper bandet sitt nionde album.
Paloma Faith – The glorification of sadness
"Högt och lågt när Paloma bjuder på en skilsmässoplatta."
El Perro del Mar – Big anonymous
På det nya albumet utforskar Sarah Assbring det egna inre mörkret efter att ha förlorat flera närstående.