Den gamle frontmannen för Immortal släpper här sitt andra album och även om det fortfarande finns en ofrånkomlig anda från det norska Blashyrkh-dyrkandet så är detta en light-version som inte håller samma klass som debuten. Resultatet ljuder stressat och ofärdigt, eller rent av en lat prestation. Inte så mycket mer än vad som behövs för att göra en generisk, men ändå helt okej black metal-platta.
På debuten fanns det av naturliga skäl en stor del av Immortals senare sound, med både en thrashig nerv och stämningsfullt snöupplyst mörker. Här saknas det dunkla naturromantiska men även det aggressiva saknar nyanser och vad som kännetecknar Abbath som soloartist är svårt att avgöra. Kanske hade det varit kreativt bättre för honom att gräva ner stridsyxan och infinna sig i Demonaz led för Immortal istället?
