På Sturehof spelas inte skön housemusik. Inte heller har man målat fondväggar, eller börjat med dj:s på kvällarna. Man klarar sig bra utan det. Träpaneler med bilder av fiskar (och en gipsrelief som vi tror är en kanin men som visar sig vara ett hästhuvud) pryder väggarna. På borden ligger vita linnedukar. Det är som ett fint stadshotell i en svartvit film. Mycket riktigt serveras också den hemgjorda snapsen i frysta glas. Svensk husmanskost behöver inte bli crossover för att vara god, vacker och intressant. Menyns mer exotiska inslag, parmaskinka, crème caramel med pinjenötter och grillade scampi får väl nästan räknas som svensk husmanskost vid det här laget. I alla fall har man inte balsamvinägerkonst på tallrikarna, utan mat.
Sikrom med raggmunk, serverad i en liten stekpanna, är en alldeles utmärkt förrätt. Likaså Sturehofs heminlagda sill (citron-chili, olja med rotfrukter, och crème fraiche och gräslök) med västerbotten och hemlagad kavring. Som huvudrätt väljer vi saffranskryddad fisksoppa, och scampi med saffransrisotto, vilka serveras av en kypare som är lika påpasslig som icke påträngande.
Det hela avslutas med husets crème caramel, med rostade pinjenötter, och naturligtvis, det svenskaste av allt, rabarberkompott med hemgjord vaniljglass. Det enda man inte kan lovorda är klientelet. Vi får hoppas att det är ett undantag, att lokalen är i det närmaste tom, under större delen av kvällen. Efter ett tag kommer ett affärssällskap som varit någon annanstans först och tagit sig ett par apéritifer, eller ganska många. De tar också in sill med västerbotten, och snaps. 2Västerbotten? Det ligger i Blekinge, i närheten av Sundsvall.2 Åsynen av snapsglasen framkallar tvångsmässig allsång av Helan går. Sen kommer en liten indier och frågar om man serverar kräftor. Men det gör inte så mycket. Talande på pilsnersvenska tar vi oss hemåt, efter ett förstklasigt krogbesök. Kanske är det såhär stadshotellen var, förr i tiden, på de svartvita filmernas tid.
